2010-12-09 Vinter på Öland

Idag har jag varit och jobbat på Ölands södra udde. Klev upp klockan sex, åt frukost och for iväg. När jag kommer på Ölandsbron står solen lågt bakom några tunna moln färgade i rosa, lila, gult och blått. Väl på Öland på väg mot Ottenby är hela alvaret insvept i stora iskristaller. Måste stanna och titta lite. Det blev några hastiga bilder eftersom jag hade en tid att passa.

2010-12-06 November egentligen

November bara försvann... jag jobbade massor och tiden bara svepte förbi. Lite fotograferat utanför jobbet blev det faktiskt ändå. En fantastisk solig novemberdag - för precis en månad sedan. Jag och sambon passade på att åka ut till Torhamns udde och hälsa på sidensvansarna och snösparvarna. Snösparvarna ville tyvärr inte fastna på bild men det var gott om sidensvansar som kompenserade för det. Eftersom det är dåligt med rönnbär så kalasar de på enbär istället.

Ska bara kort nämna att jag också fått hoppa in som fotoassistent. Det var väldigt roligt att manövrera reflexskärmar ute i snön. Först kändes det väldigt otympligt och det var svårt att veta när jag vinklade skärmarna rätt, men så hittade jag en teknik för att hitta var reflexerna tog. Riktigt kul att se resultaten sedan! Tyvärr har fotografen Anna inte lagt upp några av bilderna offentligt som jag kan länka till...

2010-10-31 Båtkyrkogård

.....................

Med jämna mellanrum anordnar Karlskrona fotoklubb utflykter för medlemmarna till olika ställen för gemensam fotografering. Idag så åkte vi till ett ställe på Tjurkö där några gamla båtar står och rostar sönder. Det var dimmigt men skönt väder och det ska bli kul att se vad folk har fångat för motiv från kvällen.

För mig blev det inte våldsamt många båtmotiv, för jag ägnade mig åt lite andra experiment. (Bilder kanske kommer senare). Här är ett försök på en båtbild iallafall.

Det som är bra med utflykterna är just att jag då petas ut ur min "comfort zone" och för testa motiv som jag kanske inte är så van vid. Det är nyttigt, liksom att sedan se hur de andra valt att göra sina bildlösningar.

2010-10-30 Fågelförsök



Efter lång lång väntan hade jag äntligen råd att införskaffa en telezoom. Det blev en Sigma 70-300 med bildstabilisator och minsta bländare fyra. Ett budgetalternativ som ändå är lite att leka med. Dessutom har jag en gammal inte så ljusstark telekonverter på två gånger, som fungerar väl ihop med den nya bebisen. Tanken är att starta mitt nya projekt: kryssa fåglar med kameran. Förutom allt annat som jag vill göra med den förstås. Det ska också bli mer porträttfoto, och tillsammans med mellanringarna, ett macro på sånt som inte gärna låter sig fotograferas på två centimeters avstånd.

Första föröket var en liten tur ute på Saltö. Den enda regeln jag egentligen har för att bilden ska få räknas som ett fågelkryss är väl att jag ska vara tillräckligt nöjd med den för att vilja visa upp den för någon annan. En rätt subjektiv regel, men jag tror det handlar rätt mycket om att jag vill att bilden ska göra något mer än bara visa hur fågeln ser ut. Kråkan tycker jag blev rätt okej. Känner lite att ögonkontakten berättar något om kråkans intelligens. Att den ser och förstår saker.

Kråkfåglar är intelligenta varelser. Det pågår flera forskningsprojekt runt om i världen där man testar olika kråkfåglars förmåga att lösa problem. Bland annat kan de använda verktyg och samarbeta med varandra för att fiska upp mat ur olika krångliga konstruktioner. Verktygsanvändning var något som betraktades som unikt mänskligt fram till att Jane Goodall kunde avslöja att schimpanser använde verktyg. Hennes bok "I människans skugga" kom ut första gången 1975. Läs den!

2010-09-29 Stingsligt sällskap



Idag skiner solen på min balkong och när jag i morse gick ut och kände på luften såg jag en geting. Lite snabbt lagade jag till en god sockerlag och smetade ut lite på en hörna av bordet och gick in och jobbade medan jag väntade. Hela dagen har gästerna kommit och flugit. Mitt sockerhak är ett ganska populärt tillhåll. Några missöden med slagsmål har vi dock haft, men det finns socker nog åt alla getingar så ingen behöver vara orolig.

Med mina mellanringar, hög iso och blixt har jag testat hur djupt skärpedjup jag kan få med ringarna. Skärpan är ju något av det det allra väsentligaste i makrofoto. Kul har jag haft idag iallfall. Det som tog bort nöjet var något som jag absolut inte tänkte på. Grannarna började tro att jag smygfotograferade dem... Pinsamt. Jag försökte förklara, men jag vet inte om de hörde vad jag sa.

Förövrigt står nu några andra av mina makrobilder i fotoklubbens skyltfönster.

2010-09-13 Hur lång tid och vilken kontrast?



Här kommer den lilla introduktionen till mörkrumsarbete som jag utlovat. Resultatet är bilden från förra inlägget.

Först och främst går vi snabbt igenom utrustningen. Förstorningsapparat, maskningsram, timer kopplad till förstorningsapparaten, tjockt papper, ljuskänsligt papper, plastbaljor med framkallare, stopp, fix och vatten, och ett negativ förstås!

Först gör jag en testlapp. Den är till för att utvärdera hur lång exponeringstid som krävs till kopian. Jag lägger in negativet på sin plats i förstoringsapparaten, ställer in så att bilden som visas på maskningsramen blir rätt och har skärpa. Sedan släcker jag ljuset, ställer in två sekunder på timern och lägger mitt ljuskänsliga papper där bilden ska exponeras. Nu täcker jag med mitt tjocka papper somn inte släpper igenom ljus över nästan hela pappåret och exponerar de två sekunderna. Flyttar på pappret ett par centimeter och exponerar ytterligare två sekunder. Upprepar till pappret är slut. Detta innebär att jag får en randig bild där exponeringen ökar med två sekunder från ljusaste sidan till mörkaste. Den tredje remsan så bäst exponerad ut. Det vill säga sex sekunder.

Nu ska kontrasten väljas. Jag använder Ilfords lösa filter som är numrerade i halvsteg från 00 till 5. Fem är högst kontrast. Det fungerar ungefär så att olika emulsioner i pappret är olika känsliga för grönt ljus. De gula filtren med låg kontrast släpper igenom grönt ljus och då reagerar inte all emulsion. De magentafärgade filtren släpper igenom blått ljus vilket ger högst kontrast då all emulsion reagerar. Läs mer här.

Jag testade helt utan filter, med filter ett, tre och fem för att ni ska få se skillnaden. Sex sekunder utan filter Sex sekunder med filter 1 Sex sekunder med filter 3 Sex sekunder med filter 5

Observera att jag gjorde en miss här. Om man använder filter fyra och högre ska exponeringstiden egentligen dubblas. Så på sista bilden är exponeringstiden egentligen för kort, men det spelar inte så stor roll. Ni ser kontrastskillnaderna ändå. Utifrån detta tyckte jag att mittenbilden gav böst separation utan att förlora i detaljerna. Så det skulle varit den jag jobbade vidare med ifall jag hade tyckt bilden var intressantare...

2010-09-10 Resultat efter frustration



Igår hade jag en heldag i Fotoklubbens studio och mörkrum. Först hjälpte Anna mig att komma igång med studioplåtandet och sedan körde jag mörkrum på eftermiddagegen och kvällen. Jag lärde mig massor genom att vara systematisk. Jobbade inte egentligen med några särskilda bilder, utan mest för att lära mig mer. Iallafall. Detta får bli en veckans bild. Fotade klockstapeln i Amiralitetsparken från alla håll och kanter med hemrullad film! Gillade dessa skuggor och lekte med vidvinkel till den analoga. Utan förstorningseffekten som blir med den digitala blir det jättevidvinkligt. På 10 mm brännvidd så blir bilden nästan rund. Tror det är kanten på objektivet som kommer med!

Nu har jag bättre kläm på vilka marginaler som krävs när filmen ska rullas hemma och vet att första bilden kanske inte ska vara så viktig. Det finns risk att kameran tar halva på film som exponerats vid laddningen... Jag lärde mig också inför fotograferingen att det krävs ordentligt tejpning för att man inte ska förstöra film i onödan. Lärde mig den hårda vägen, med omkring en och en halv meter film som fick åka i soporna. Lite frustrerande var det.

Senare i veckan ska jag illustrera processen för att komma fram till bilden. Det blir en liten introduktion till mörkrumsarbete. Vilket arbetsflöde man kan ha för att komma fram till rätt exponering och kontrast vid kopieringen.

2010-09-05 Fötter



I helgen var jag och jobbade i Falsterbo. Jobb är alltid roligt och innebär en del resande. För många år sedan när jag satt direkt på asfalten på perongen och väntade på tåget föddes en fotoidé. Att fota folks fötter. Skor utrycker så mycket. De säger massor om vad det är för person som bär dem, eller åtminstone något om vad personen vill utsråla. I lördags skred jag till verket. Dessa bilder blir också "veckans bilder". Som kompensation för förra veckans fuskande med bloggandet lägger jag ut några extra, men även för att jag tyckte det var så svårt att välja. En del bilder tjänar verkligen på att visas tillsammans.

Det är alltid spännade att testa en idé för första gången. Jag satte mig bara i en låg position, använde liveview och körde på både korta och långa exponeringstider. Jag testade både platser där det gick förbi mycket folk och en plats där ljuset föll så snyggt och bildade spännade skuggor.



Resultaten övveraskade mig lite. Detta känns som en lite ny stil för mig. Lite mer experimentellt, kanske lite suggestivt och mystiskt. Jag var rädd att det skulle kännas rätt platt och dokumentärt men det tycker jag inte det blev. Jag tycker det blev spännade att klippa av folks leder och fundera på vem som är på väg vart och vad de egentligen funderar över. Fötter är mer utrycksfullla än väntat tycker jag! Vad tycker ni? Det är lite läskigt att prova en ny tanke på det här viset - särskilt skumma idéer som det här =)

2010-09-02 Fotoutställning och flytt



Under september ställer jag och mina vänner från studiecirkeln i svartvit teknik ut bilder på stadsbiblioteket i Karlskrona. Jag och Anna var och hängde dem idag. Inte lätt att få symmetri och ordning bland bilderna men kul att hänga dem. Vi har fått en riktigt snygg plats precis vid entrén på en grå vägg. Bor du i stan så kom gärna in och kika.

Annars har jag haft fullt upp med kartonger och städande, och därför kommit hefter med bloggandet. Flitigare blir jag efter helgens sändning med Naturmorgon.

Anders har tagit bilden!

Kommentarer
Du är tossig!
Hahahahaha, du i papplådan! Gyllene bild! :)
/la petite vache

2010-08-26 Lärorika länkar



Vill bara tipsa om några informativa och roliga sidor.

En 40 min lång intervju med fotografen Jens Olof Lasthein
En prisbelönt fotograf med ett intressant arbetssätt och bilder där det händer mycket. Filmerna är en del i en distanskurs som ligger uppe för en begränsad period som jag förstår det. Skynda skynda!

Massor av korta filmer framförallt om studiofotografering.
Fotografen Jim Talkington delar med sig av mycket tips och tips om studio och on location bland annat.

Ingen filmfunktion i din gamla Canon? Jo här får du!
För alla som äger en Canon 450D som jag eller 40D med flera. Här kommer programmet som låter dig filma med kamerans har live view via datorn.

2010-08-25 Kreativ Exponering



Den här veckan har jag läst Bryan Petersons "Kreativ fotografering exponering". En lättläst, lite mångordig bok om hur man exponerar korrekt. Kreativt korrekt, som författaren trycker på.

Det blir mycket repetition för den som redan har kläm på de grundläggande begreppen, bländare, slutartid och iso. Trots det så finns en del små tips och tricks som är intressanta.

För mig personligen kanske det gav mest att läsa om arbetsflödet och metodiken. Kapitlet om skärpedjup lyckades också förklara saker som ingen annan bok jag läst tidigare lyckats förklara så tydligt och begripligt. Bilderna, som det finns gott om, ger också inspiration till att prova nya saker och att ge sig ut.

Boken rekomenderas verkligen varmt till alla som inte rett ut hur man gör en korrekt exponering och till dem som känner att en repetition inte skulle skada. Den fungerar nog också som inspirationsbok till alla som käner sig lite uttråkade och har brist på idéer. För det finns det gott om här.

2010-08-22 Natti natti



Om man är oflitig med kameran under veckan får jag ta alltihopa på söndag för att åstadskomma "veckans bilder". Fast det är ändå två sessioner. En efter hemkost efter lite fest på lördagkväll och en på en kvällspromenad på söndag kväll...

Det är kul med nattfotografering eftersom det ger lite annorlunda effekter. Annars rätt tråkiga ting blir mer spännande i det artificiella ljuset från gatlampor. Långa slutartider är kul att leka med.

Helgen har också karaktäriserats av vampyrfilm så mitt allra första försök på en månbild får också vara med.

2010-08-20 Exponering 2





Här kommer del två i min lilla serie om Ansel Adams zonsystem. Som sagt är det avsett för svartvit fim men till stor del fungerar det även vid digital fotografering.

Exponera efter skuggorna och framkalla efter högdagrarna sa vi. Nu kommer förklaringen hur.

Håll i minnet zonsystemet med 11 rutor från svartaste svart, ruta 0, till vitaste vit, ruta 10, och mellangrått i zon 5. Se bilden.

Nu har du ditt motiv framför dig. Försök föreställa dig hur det kommer se ut kopierat i svartvitt. Välj en viktig detalj i motivet i skuggan. Vilken zon vill du placera den? Vill du ha den mellangrå är det bara att mäta där och exponera som mätaren säger. Kanske vill du ha i zon 3. I så fall tar du mätvärdet och minskar exponeringen två steg (två zoner) för att få detaljen i den tonen.

När du på detta sätt bestämt exponeringen kommer alla andra toner i ditt motiv falla i sina respektive zoner. I fallet med den soliga dagen kanske du nu kommer upptäcka att dina ljusaste toner faller utanför eller i utfrätta zon 10. Det kan vi åtgärda i framkallningen genom att minska på framkallningstiden – minusframkallning. I motsatt läge, en jämngrå dag där motivkontrasten är låg och trist så plusframkallar vi.

Jag brukar se det som att vi nålar fast en skugga och sedan kan dra i zonsystemet, eller trycka ihop det, som ett dragspel i framkallningen. Det fungerar nämligen så att framkallningskemikalierna inte påverkar tonerna i zon 0 till 3 speciellt mycket. Det är först i zon 5 och uppåt det börjar hända saker.

En tumregel är om man vill dra ut dragspelet, alltså öka kontrasten, så lägger man till 30 procent på normala framkallningstiden. Tvärt om innebär kortning med två tredjedelar.

Litteratur: Basic Techniques of Photography av John P Schafefer, Avancerad mörkrumsteknik Avancerad svartvitteknik av Lars Kjellberg

2010-08-18 Exponering 1



Vi har hittat ett motiv, bestämt oss för utsnitt, valt objektiv, valt perspektiv för att hitta former och komposition och så vidare. Vi har visualiserat. Nu kommer vi till att bestämma exponeringen.

I de allra flesta fall vill vi ha ett negativ med tillräckligt med detaljer i skuggorna och högdagrarna i negativet. Dessutom eftersträvar vi en gradering av tonerna emellan som motsvarar den kontrast vi visualiserat för vår slutliga bild.

Till vår hjälp har vi ljusmätaren. Mätaren i kameran mäter reflekterat ljus. Alla ljusmätare antar att det vi mäter emot är 18 procent grått. Alltså att ytan reflekterar 18 procent av det infallande. En ljusare yta reflekterar mer och en mörkare mindre. Mäter vi exponeringen mot en 18 procents grå yta kommer vi få en korrekt exponering med mätarens angivna värde. En metod är att mäta mot sin hand i skuggan som reflekterar ungefär 18 procents grå.

Ljuset är ju dock olika olika dagar. Soliga dagar så skillnaden mellan skugga och högdager större än en dag med tjocka gråa moln. Skillnaden kan mätas i exponeringssteg. Om vi riktar vår ljusmätare mot den djupaste skuggan i vårt motiv. Säg att den ger f/2.8. Sedan vänder vi mot högdagern, ljusmätaren säger f/6.3. Alltså en skillnad på sju steg. Det kallar vi att vi har en motivkontrast på 7 steg.

Ansel Adams fina uppfinning var ett system med zoner som motsvarar våra exponeringssteg. Tänk dig en remsa med 11 rutor numrerade från 0 till 10. Ruta 0 motsvarar svartaste svart helt utan detaljer. Sedan blir det ett exponeringssteg ljusare för varje ruta. Ruta 5 motsvarar 18 procents grått. Ruta 10 vitaste vitt utan detaljer.

Här kommer en härlig tumregel att hålla sig till när det gäller svartvit film. ”Exponera efter skuggorna och framkalla efter högdagrarna.”

Varför förklaras i nästa inlägg...

Litteratur: Basic Techniques of Photography av John P Schafefer, Avancerad mörkrumsteknik Avancerad svartvitteknik av Lars Kjellberg

2010-08-17 Visualisering



Här startar min lilla serie om Ansel Adams metoder för att ha fullständig kontroll över bildskapandet. Det handlar i första hand om svartvit fotografering med film men mycket kan översättas till den digitala processen.

Att göra ett fotografi kan sammanfattas i tre steg menade Ansel Adams. 1. Viljan, behovet eller önskan om att fotografera.
2. Upptäckten av föremålet eller personen som ska fotograferas och utforskandet av det för att hitta bästa perspektivet.
3. Visualisering av den slutgiltiga bilden – i fråga om beskärning, skärpa och toner med mera.

Vadå kanske du tänker nu. Exponeringen då? Kopieringen plaskandet i mörkrummet? Jag tror han inte har med detta eftersom det egentligen bara är teknik. Hjälpmedel för att skapa bilder, konst om du så vill. Vi kommer till tekniken – men först visualiseringen.

Visualisering förstärker de kreativa färdigheterna skriver Ansel Adams och han menar att de är helt nödvändiga för att skapa bildkonst oavsett vilket medium vi använder.

Bildkonst låter ju oerhört pretto och så, och dessutom är ju jag journalist så varför bekymra sig om visualisering och bildkonst, vi ska väll bara dokumentera? Jag tänker att det handlar om att vilja förmedla något med sin bild. Om bilden handlar om något mer än att visa att så här såg tant Agda ut när hon fyllde 75. Det är absolut inget fel med att visa hur Agda ser ut, men det kanske inte är konst om det inte berättar något mer. Det jag tänker om bildkonst är att det handlar om att ge betraktaren en känsla eller berättelse.

Ibland kan det vara så att vi plåtar en massa bilder och så hittar vi en som förmedlar något intressant i högen. Något som väcker en känsla eller reaktion. Det fungerar också, men visualisering handlar om att ha ett motiv och se framför sig innan man trycker på knappen vad bilden ska förmedla och se ut. Det handlar lite om att bli mer medveten i sitt fotograferande.

Den första bild Ansel Adams visualiserade var Monolith, the face of Half Dome, Yosemite Park, 1927. Skulle gärna illusterat blogginlägget med den, men det törs jag inte av upphovsrättsliga skäl.

Visualisering handlar också om att kunna fastställa rätt exponering. Vilket vi ska komma till en annan dag!

Litteratur: Basic Techniques of Photography av John P Schafefer, Avancerad mörkrumsteknik Avancerad svartvitteknik av Lars Kjellberg, www.anseladams.com, Ansel Adams, The Camera, The Negative och The Print.

2010-08-16 Helgens tur



Ingen uppdatering under helgen eftersom jag var ute och paddlade. Här kommer den andra "veckans bild" för förra veckan.

Vädret var lite grått och bjöd intre precis på några väldigt tacksamma fototillfällen. Försker jobba med linjerna och har efterbelyst horisonlinjen lite för att få lite mer "schvung" i bilden. Är i efterhand lite besviken att jag inte försökte mera, men att fotografera från båten var omöjligt utan undervattenshus... men kul paddling var det!

2010-08-12 Fluga



Det här får bli en av "veckans bild". Var ute idag och fotade vass till ett jobb och försökte mig på humlor igen. Humlorna gäckar mig. De är banne mig inte lätta att få bra bilder på... men mina enträgna försök fortsätter. En vacker dag kommer det kanske upp en humlebild.

Hittade många gröna flugor också. Den här tyckte jag blev lite kul med grannen i bakgrunden och med vingarnas tydliga ribbönster. Men så tycker jag flugor är facinernade, tuffa och snygga. Jepp, jag är nördig =)

2010-08-11 Rulla själv



Idag kom paketet med posten. Jag ska börja rulla själv. Film alltså. Fast det visade sig vara lite krångligt första gången, men jag lär mig väl.

30,5 meter råfilm av det billiga märket fomapan har jag skaffat. Ska testa lite iso 100. Den lilla manicken man stoppar in filmen i och rullar små fina plastkasetter med film. Kinderna var rödrosiga innan jag fick allt på plats, men nu sitter en hemrullad i kameran. Vi får se hur kameran och kasetten kommer överens. Den lät lite mystiskt när den rullade upp filmen... Lite småläskigt är det här innan man kommer igång. Tur jag köpte billig film.

Själva poängen är att få kortare rullar för att kunna experimentera mer med exponering och frmakallning. Alltså fullt ut testa zonsystemet. Resultaten kommer komma upp allt eftersom. Ha tålamod. Det kommer dröja innan jag har tillräckligt med tid över för att ställa mig i mörkrummet, men det kommer!

2010-08-10 Ansel Adams - läromästare



Han uppfann systemet som gav absolut kontroll över bildskapandet. Från visualisering av bilden till en färdig kopierad bild. Ett ”fine print” som han kallade den slutgiltiga kopian efter många arbetskopior. Han är min husgud för tillfället då jag försöker ta mitt svartvita fotograferande till en högre nivå.

Framöver kommer jag posta inlägg där jag beskriver zonsystemet, men först och främst ville jag ta reda på mer om min husgud. Så här kommer en kort presentation. Mina damer och herrar – Ansel Adams.

Han föds 1902 den 20 februari i San Fransisco och växte upp med utsikten av Golden Gatebron. Skolan fungerade dåligt för Adams som lärde sig spela piano och siktade på en karriär som musiker. Han bytte som bekant inriktning och blev fotograf. I en intervju berättar han att hans nära och kära sa åt honom att inte sluta spela. De menade att en kamera inte kan uttrycka en människas själ. Ansel Adams svarade att han inte heller trodde kameran kunde det, men kanske fotografen.

Han lär har varit en social person, arbetade i högt tempo och hade stor passion för fotograferandet och naturen. Henri Cartier-Bresson lär ha sagt ”the world is falling to pieces and all Adams and Weston photograph is rocks and trees”.

Det är för sina nationalparksbilder han blev känd och var medlem i naturskyddsföreningen ”Sierra Club”. Tillsammans med några andra San Fransiscofotografer bildade de lub f/64 som tog fasta på omsorgsfullt plåtade naturmotiv. Han skrev flera böcker och undervisade. Han dog 22 april 1984.

Bilden är Ansel Adams "Leaf In Glacier National Park" och är hämtad på Wiki Commons och är public domain i USA.

2010-08-09 Kreativa regler?



Har läst två intressanta böcker nyligen. ”Kreativ fotografi” av George Barr och ”Konsten att ta vinnande bilder” av Göran Segeholm. Enligt mig borde författarna ta ett snack och byta titlarna på böckerna rakt av med varandra.

Titeln ”Kosten att ta vinnande bilder” var för mig en lite skrämmande titel. Faktum är att när jag hittade den på biblioteket var det baksidetexten som fick mig att låna boken och sen gömde jag undan framsidan lite när jag läste... Av någon anledning känns det pinsamt att läsa en bok med den titeln. Innehållet är desto bättre.

Göran Segeholm beskriver fotografens tre stadier. Det första, rent dokumentära, födelsedagar, bröllop och andra viktiga händelser. Innehållet och information en i bilden betyder allt.

Det andra stadiet handlar om formvärdet. Fotografen bygger upp sitt tekniska kunnande och koncentrerar sig fullt ut på teknik och komposition. Innehållet betyder nu mindre. Kameran fylls av bilder på blommor, stubbar och andra ting.

Tredje stadiet handlar om att fotografen vill börja förmedla ett budskap med sina bilder. Nu måste form, teknik och innehåll samverka för att göra en stark bild.

Jag upplevde det som oerhört befriande att vara ”tillåten” att vara i alla stadier samtidigt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var det så skönt att se Annie Leibovitz utställning ”A photographers life” precis efter jag läst boken. Där blandas privata bilder och jobbilder och bygger ihop en intressant berättelse om livet.

I boken tar Göran Segeholm också upp klassiska regler. Många av dem dyker upp på forum i form av välmenta kommentarer. ”Räta upp horisonten” och ”Våga gå närmare”. Andra handlar om att hitta diagonaler och använda sig av tredjedelsregeln. Mycket bra tumregler att hålla sig till bara man vet varför och gör det medvetet och genomtänkt menar Göran Segeholm. Därför har han i ett kapitel analyserat igenom hur olika kompositioner bidrar till olika stämningar. Lugn och harmoni – räta horisonter och tredjedesregler eller oro och mystik – lite snett och suddigt. Använd reglerna förståndigt och i ditt eget syfte för att föra fram det budskap du vill.

Den andra boken ”Kreativ fotografi” är lite tvärt emot. Det dräller av regler där. Jag lägger nästan i från mig boken när jag får mig till livs en lista på saker som gör sig bra på bild. Blöta grejor, hud, trianglar, mjuka skuggor, gammal istället för nytt (utom människor) och s-former som författaren höjer till skyarna. Jag håller med om att det kanske ligger något i många av hans rättesnören men det känns inte så kreativt med alla dessa regler.

Boken ger ändå någonting. Han beskriver en arbetsmetod som säkert är värd att prova. Särskilt för mig som gärna skulle vilja dra ner tempot i fotograferandet en smula för att se om det händer något med bilderna då.

2010-08-08 Blöt veckans bild



Hittade en regel i en bok om kreativ fotografi. (Imorgon kommer recensionen.) I den fanns många regler vilket jag inte var så förtjust i men givetvis är jag inte dummare än att jag testar det mesta... Ett stycke handlade om vad som funkar på bild. Blöta saker är bättre än torra. Riktiga fotografer plåtar när det regnar enligt författaren. Så vid nästa regnväder blötte jag ner min kamera. Detta blev ett av resultaten. Finland bjöd nämligen också på spektakulära solnedgångar. Och ja, något ligger det nog i att det blir bättre blött.

Kommentarer
2010-08-09
Ja men det där med blöta bilder är väldigt fascinerande tycker jag. Om man ska ut och fota närbilder på blommor och sånt så är det kalas om man har med sig en sprayflaska med vatten i. Finns även tekniker när man har silikon i sprayflaskan, men jag håller mig till vatten. Utsvävningar utöver vatten har jag inte råd med ;) Kul att du har skaffat fotoblogg!! :)

2010-08-07 Starkt på Fotografiska



Inledningen på semestern var ett väldigt trevligt besök i Stockholm. (Tack alla inblandade för sovplatser!) Jag passade på att gå på en av Fotografiska museets guidade visningar. Det var mycket folk på visningen och det gick undan. Guiden pratade i ungefär en timme om alla fem utställningar. Så det krävdes att man hade mer tid både innan och efter. Det började med att kolla in Lennart Nilssons bilder på foster. Många av bilderna kändes mycket rymdaktiga och en del bilder på foster påminde mest om aliens. Det visade sig också att några av de allra mest kända bilderna faktiskt är på döda aborterade foster. Som den första av de här till exempel. Den svartvita bilden där man ser ullhåren på bebisen är bilder på levande foster innuti livmodern. Om jag minns rätt från guidens berättelse.

Den största utställningen var Annie Leibowitz. Kanske den utställning som inspirerande mig mest för den bekräftade mycket tankar ur en spännade bok jag just läst. Göran Segeholms "Konsten att ta vinnande bilder". En recension kommer mycket troligt framöver. Hon visar i utställningen upp bilder både från sin karriär och sina privata bilder. Dessutom får man se och veta mycket om arbetet bakom utställningen vilket var givande. Till de mest kända bilderna hör nog den på en gravid Demi Moore på omslaget till Vanity Fair. Idag inte så provocerande, men då det begav sig på nittiotalet en bildchock. En rolig kuriosa är att det enda diriktiv från tidningen Annie Leibovitz hade till plåtningen var att det inte skulle synas att skådespelerskan var gravid. Både Annie Leibovitz och Demi Moore tyckte gravidbilden passade till omslaget men chefredaktören sa nej! Det krävdes en övertalning från Annie Leibovitz partner, debattören och författaren Susan Sontag för att bilden skulle publiceras.

Joel-Peter Witkin stod för museets mest maggrops-påverkande utställning. Likdelar och döda kroppar förekommer ofta i hans bilder - som sällan photoshopas. Han ger kommentarer med sina bilder till rådande och klassiska skönhetsideal genom att göra märkliga porträtt av människor med fysiska handikapp. Jo, han fotograferar levande människor också... Många bilder har övertydliga referenser till klassiskt måleri. Porträttet av en kvinna vars mor försökte abortera henne som foster inleder utställningen och anslår tonen. Joel-Peter Witkin har placerat henne i en kruka med en blomsterställning i huvudet. Hon saknar ben och armarna är stympade. Den bilden och flera andra hittar du här.

2010-08-06 Första veckans bild



Mitt mål är att fotografera varje dag. Helt enkelt för att övning ger färdighet. Jag upplever också väldigt mycket att kreativiteten blir större ju mer jag fotograferar. Tyvärr lyckas jag inte med varje dag riktigt, men här på bloggen planerar jag att varje vecka lägga upp minst två bilder som jag av någon anledning fastnat för.

Myror fanns det gott om att fotografera under semestern i Finland. De hoppade gärna upp på barfotafötterna och nöp tag. Den här bildidén dök upp när jag såg de fina färgerna i mossans sporhus. Det jag vill förmedla med mina insektsbilder är den facination jag själv känner inför den mångfald som naturen bjuder på. Väcka nyfikenhet. Jag tänker just nu att det är viktigt att hitta perspektiv som gör att betraktaren kommer ner på samma nivå som huvudmotivet. Lite som att vi är en annan myra som tittar på en kollega.

Jag har i efterbearbetning justerat lite i färgerna för att lyfta fram de varma tonerna jag upplevde på plats. Ett litet störigt mosstrå sticker upp precis bakom myrans huvud. Grön mossa kastade också en lite illamående grön ton i myrans huvud som jag försökt tona ner. Jag har också efterbelyst myrhuvudet lite för att lyfta fram det.

Äldre inlägg ---------------------------------------------------------------- Nyare inlägg